För lite mera än ett år sedan,
skrev jag en text på min bilddagbok.
den gick såhär:

''tänk om jag med ord skulle kunna beskriva
hur mycket du betyder för mej.
tänk om jag åtminstonde skulle vara kapabel till att visa det.
för det är obeskrivligt.
jag visste inte ,
att man kunde bry sig så här mycke om en annan person.
att vara med dej, gör mej till den lyckligaste på jorden.
med dig kan jag vara mej själv.
och utan dej ,är jag ingenting. ''

Och nu märker jag, mer än någonsin innan,
hur bra den stämmer.
jag kommer säkert ångra att jag skrev ut det här,
så att alla kan se det.
men vad är det att dölja egentligen?
jag vet ju vad jag vill,
men jag vet också hur omöjligt det är att få det.
man kanske borde ta och ge upp?
och bara vara glad för hur det är.
men jag vill inte riktigt nöja mig med det.
för som jag sa för ett år sedan,
och fortfarande håller fast vid.
utan dig är jag ingenting.

det är när man saknar något,
man märker hur mycket det betyder.